Miljö

VÅRA MILJÖSTATIONER

Vid frågor, förbättringsförslag, klagomål etc om miljö - e-posta till miljo@uvf.one

MILJÖPOLICY FÖR UVF,

ULVSUNDAVIKENS VARVSFÖRENING



Syfte och mål med miljöpolicyn


För att skapa förutsättningar för en långsiktig och framgångsrik verksamhet måste hänsyn tas till föreningens och båtlivets potentiella miljöpåverkan på mark, luft och vatten. Vi måste också vidtaga åtgärder för att minimera denna belastning på miljön.


UVF och dess båtägare ska:


  •  Sträva efter att så långt som möjligt minimera miljöpåverkan av vår verksamhet genom att agera på ett miljöriktigt sätt i vårt båtnyttjande.


  • Följa de miljöregler och den avfallshanteringsplan som UVF tagit fram.


  •  Följa gällande miljölagstiftning.


  • Efter bästa förmåga välja de mest miljövänliga alternativen samt produkter som godkänts av myndigheter vid underhållsarbeten på den egna båten, vid båtfärd (drivmedel) och vid omhändertagande av avfall.


UVFs miljöpolicy ska granskas årligen av styrelsen och uppdateras vid behov. Som båtägare inom UVF:s område förbinder man sig att följa denna miljöpolicy.


Miljöregler UVF (Ulvsundavikens Varvsförening)


Det är alla båtägares skyldighet att sätta sig in i, förstå och rätta sig efter dessa miljöregler samt anvisningar som lämnas av varvschef, styrelseledamot, miljöombud eller funktionär.

Miljöregler ska följas av alla som vistas inom UVF:s område och är en del av UVF:s miljöpolicy.


1. MILJÖKRAV


Varje båtägare är skyldig att känna till och uppfylla de krav som ställs på UVF för att minimera belastningen på vår miljö. Förutom kraven i Miljöbalken måste vi uppfylla ytterligare krav genom att UVF:s verksamhet ligger inom Mälarens Vattenskyddsområde.

Som privatperson gäller bl.a. att du inte får hantera följande produkter inom skyddsområdet om det kan innebära risk att vattnet förorenas: brandfarliga vätskor (t ex petroleumprodukter), hälso- och miljöfarliga ämnen (t ex färger, kemikalier och tjärprodukter) eller kemiska bekämpnings- och rengöringsmedel (t ex avfettningsmedel och båtschampo).


1.1. Allmänna krav


Varje båtägare är skyldig att hålla rent och snyggt på uppläggningsplatsen runt sin båt. Avfall läggs i container. Inget avfall som är att hänföra till miljöfarligt avfall får läggas i container utan skall deponeras i Miljöstation. Inget avfall får läggas utanför behållarna.

Generellt vid underhållsarbeten

Vid underhållsarbeten kan man utsättas för damm (genom inandning), stänk (genom ögon, mun och hud) och skadas av de kemikalier som används eller avlägsnas från båten.

Det är därför mycket viktigt att vid arbeten på båtar ska båtägaren använda lämplig skyddsutrustning vid alla former av underhållsarbeten. Exempel på lämplig skyddsutrustning är inandningsskydd, skyddshandskar, skyddsglasögon och skyddskläder.


1.2. Utsläpp/föroreningar vid underhåll, reparation och vårrustning


Slipdamm m.m.

Slipdamm (färg, plast, metall m.m.) och flagor från skrapning kan både spridas till luften (blåsa iväg) och falla ner på marken. Det sistnämnda är det större problemet, då det successivt bidrar till att bygga upp en markförorening på platsen. Slipmaskiner med sug för slipdamm ska användas. Inbyggd dammsugare finns numera ofta också på enklare hobbymaskiner och det är därför rimligt att sådana används av enskilda båtägare. Dammet från slipmaskinens dammuppsamlingspåse (eller från ansluten dammsugares behållare om sådan används) betraktas som farligt avfall och skall lämnas i märkt behållare på Miljöstation. Allt slipdamm är inte farligt avfall, men det kan vara svårt att särskilja för båtägaren.


Andra alternativ kan vara: Användning av färgborttagningsmedel med efterföljande renskrapning. Ger ett kladdigt, lätt uppsamlingsbart avfall (farligt avfall) och lämnas i märkt behållare på Miljöstation.


Marktäckning med plast vid slip- och skrapningsarbeten ska användas för att kunna samla upp avfallet och lämnas i märkt behållare på Miljöstation. Skyddsutrustning ska användas.


Utsläpp, spill och avfall från målning och plastarbeten

Lösningsmedelsavgång till luften från målnings- och plastarbeten på verksamheter av detta slag bedöms inte vara så omfattande att det kan jämföras med t.ex. industriella utsläpp, men åtgärder ska naturligtvis vidtas för att förhindra onödig avdunstning. Lösningsmedelsrester ska inte tillåtas stå och avdunsta, utan förvaras i kärl med lock.


Spill av färg och lösningsmedel bidrar till att bygga upp markföroreningen på platsen. Arbetet ska bedrivas så att spill minimeras. Rester av färg, lösningsmedel, penseltvätt m.m. får inte slås ut på marken, utan ska lämnas som farligt avfall i märkt behållare på Miljöstation. Penseltvätt är heller inte tillåtet på någon av varvets tvättrum/toaletter.


Batteribyten

I fritidsbåtar finns ofta både startbatteri och andra batterier av samma typ (blyackumulatorer) för belysning m.m. Batterierna är när de är utslitna och ska bytas ut farligt avfall p.g.a. sitt innehåll av syra och bly. Gamla batterier får inte enligt lag bli stående inom varvsområdet där de riskerar att frysa sönder och läcka (ett välladdat batteri i gott skick fryser däremot inte sönder och kan sitta kvar i båten över vintern). Utbytta batterier ska alltså omedelbart lämnas på närmaste återvinningscentral; OK/Q8 i Vällingby eller Linta Gårdsväg 16 i Bromma alternativt Lövstavägen 501 i Hässelby eller lämnas på avsedd plats på Miljöstation.


Byte av olja och oljefilter

Oljefilter på motorer, motorolja och olja i växelhus, drev, backslag m.m. byts regelbundet. Dessa byten torde oftast ske vid vinteruppställningen, mindre ofta under båtsäsongen.

I samband med byte är risken för spill uppenbar, och kärl för att samla upp droppande spill ska alltid användas. All förbrukad olja, oljefilter och uppsamlat spill är farligt avfall och skall lämnas i märkt behållare på Miljöstation.


Motorkonservering och kylarvätskor

Båtmotorer kyls med vatten, precis som bilmotorer. Men det finns två system för båtar: Dels direktkylning med sjövatten som sugs in och pumpas runt i motorns kylkanaler och sedan går ut i sjön, dels s.k. sötvattenkylning. Vid sötvattenkylning finns ett slutet kylsystem med sötvatten, detta system kyls via värmeväxlare av sjövatten som sugs in och efter passage av värmeväxlaren går ut i sjön.


Båtar med sötvattenkylning har precis som bilmotorer köldskyddsmedel, glykol, i kylarvattnet. Detta står normalt kvar i sötvattenkretsen under vintern.


I båda typerna sker oftast en motorkonservering efter upptagningen. För båtar med direktkylning av hela kylsystemet, för båtar med sötvattenkylning av sjövattendelen av kylsystemet.

Konserveringen går till så att en vätska med en blandning av köldskyddsmedel (glykol) och konserveringsmedel som ska skydda mot korrosion körs igenom systemet några gånger. Konserveringsvätskan ska sedan samlas upp. Kvar i systemet blir beläggningar på systemets ytor och rester i fickor m.m. Detta går ut till omgivningen, i sjön, när motorn startas första gången på våren.


Ingen glykol får tömmas ut på mark, i vatten eller i avlopp.


Miljöglykol (grön glykol – propylenglykol) bör användas istället för vanlig etylenglykol som är giftig.


Uppsamlad, förbrukad konserveringsvätska är farligt avfall och ska lämnas i märkt behållare på Miljöstation.


Övriga kemikalier vid tvätt, polering eller vaxning av båt

Inga miljöfarliga eller giftiga rengöringsmedel får användas vid tvätt, polering eller vaxning av båtdäck och båtens ovansida. Dessa kemikalier riskerar att läcka ut till intilliggande vattenområde. Använd inte kemikalier om det absolut inte är nödvändigt.


1.3. Bränslen, smörjmedel, bottenfärger och andra kemikalier


Produktval avseende bränslen och oljor m.m.


Drivmedelskvalitet, alkylatbensin m.m.

Båtmotorer drivs med bensin eller diesel. (Elmotorer, anslutna till blyackumulatorer, förekommer i begränsad omfattning, främst vid sportfiske).

Inombordsmotorer är bensinmotorer av 4-taktstyp eller dieselmotorer.

Utombordsmotorer är bensinmotorer av 4-takts eller 2-taktstyp. Merparten av utombordarna är (ännu) traditionella 2-taktsmotorer med dålig förbränning. Från sådana motorer går mellan 20 och 30 % av bränsleblandningen oförbränd rätt ut i vattnet.

För att minska miljöpåverkan av dessa utsläpp bör alkylatbensin användas i dessa motorer. Alkylatbensin är en extra ren form av motorbränsle och innehåller i stort sett inga av de skadligaste kolvätena bensen, aromater, polyaromater eller olefiner.


För att alkylatbensinen ska få den användning som behövs av miljöskäl är det angeläget att alkylatbensin kan tankas från pump på sjömackarna, eftersom alkylatbensin på dunk är väsentligt dyrare.

För mer information var du kan tanka alkylatbensin http://upptackbatlivet.se/har-kan-du-tanka-alkylatbensin.aspx.


Oljor m.m.

För 2-taktsmotorer finns miljöanpassade motoroljor. Eftersom oljorna i traditionella 2-taktsmotorer blandas direkt i bränslet (vanligen 1 - 2 % inblandning) kommer också som beskrivits ovan för bränslet en stor del av motoroljan att gå ut i vattnet. Särskilt för 2-taktsmotorer är det alltså angeläget att miljöanpassade oljor används.

För mer information se http://www.sp.se/km/grease och http://www.sp.se/km/hydraul. Hydrauloljor kan förekomma i viss utsträckning på en del båtar. Smörjfetter i de flesta. Också för dessa produkter finns miljöanpassade alternativ att tillgå.


Hantering av bränslen, oljor m.m. Krav, skyddsåtgärder, sanering.

Utöver bensin och diesel förekommer också bl.a. fotogen och gasol för kök och värmare i båtar. Även T-sprit och liknande används för enklare campingkök.


I de flesta fall krävs för hantering av dessa ämnen på en sjömack, i butik eller liknande, tillstånd till hantering av brandfarlig vara enligt Sprängämnesinspektionens föreskrifter SÄIFS 1995:3. Det kan även gälla förvaring av lösningsmedelsrester, oljor m.m. i en Miljöstation, beroende bl.a. på mängder. Byggnadsnämnden (eller motsvarande) är tillståndsgivare, och räddningsnämnden (eller motsvarande) är tillsynsmyndighet.


För viss, ur brandsynpunkt mindre riskabel, förvaring av brandfarlig vara gäller Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2003:24. I korthet är det diesel, eldningsolja och spillolja som omfattas, i vissa volymer och i vissa typer av förvaring. 


Inom skyddsområde för vattentäkt krävs invallning av cisterner m.m. Även i andra fall är invallning ett rimligt försiktighetsmått.


För att motverka bränslespill i samband med tankning, särskilt av utombordartankar som då lyfts upp på bryggan bör sjömackar ha s.k. T-kojor eller motsvarande anordning som tanken placeras på under påfyllningen.


Lägg en torkduk under motorn för att suga upp spill eller läckage från motorn vid byte av olja eller oljefilter. Avfall kastas i Miljöstationen i behållaren för farligt avfall. 



Töm motorn genom avtappningskranen eller samla upp i en hink bakom avgasröret. Häll inte ut på marken eller i vattnet. Vid byte av kylvätska eller vid konservering ska detta ske under kontrollerad form och med uppsamlingskärl.


Omhändertagande av förorenat slagvatten ska ske genom att särskild absorbent/uppsamlingsduk placeras i kölsvinet/motorrummet och regelbundet slängs i Miljöstationen, i behållaren för farligt avfall.


Vid vinterförvaring av båten vidtas förebyggande åtgärder för att skydda marken från eventuella bränsle- och oljespill från motor och växelhus.

Undvik tomgångskörning och se till att serva motorn regelbundet vilket bidrar till att hålla nere bränsle-förbrukningen.

Risk för spill och utsläpp i samband med tankning, olyckor m.m. finns alltid. På varvet finns därför utrustning och material för att ta hand om sådant. Vid större utsläpp får man räkna med att räddningstjänsten ordnar med länsor m.m. men finns möjlighet att med utrustning på plats snabbt ta hand om mindre utsläpp både på land och i vattnet kan mycket vara vunnet både ur ekonomisk och miljömässig synpunkt.

Kemikalier som används för att tvätta båtdäck och liknande ytor läcker direkt i vattnet och kan leda till att föroreningar och på sikt allvarliga miljöskador. Tänk på att aldrig använda kemikalier om det absolut inte är nödvändigt.


1.4. Båtbottenfärger


Översikt

Sammanfattning av information på Kemikalieinspektionens webbplats http://www.kemi.se:

För båtar som används i Bottniska viken och i insjöar, dit Mälaren räknas, finns det inga godkända båtbottenfärger. Där får man bara använda sådana färger som inte kräver godkännande.


För UVF startar en utfasningsplan som granskas av miljö- och hälsoskyddsnämnden för att fasa ut biocidhaltiga bottenfärger under 2017 fram t.o.m  1 juni 2021 då målet är att inte ha någon otillåten bottenfärg på någon båt på UVF:s uppställningsområde vid torrsättning 2021.


Vid sanering av båtskrov från biocidfärg ska följande uppfyllas:

• Marken under båten, sidorna runt båten och eventuellt tak (områden där det finns risk för spridning och läckage) täckas och täckningen ska vara tät.

• Damm och sliprester samlas upp och hanteras som farligt avfall

• Det farliga avfall som uppkommer vid sanering av båtar tas omhand av en godkänd transportör/mottagare för farligt avfall. (Det kan vara enklast att låta denna del ingå i det avtal om sanering som har ingåtts.)

• Arbetet omedelbart avbrytas vid utsläpp, olycka eller om brister upptäckts i skyddsåtgärder samt säkerhetsrutiner.


Båtbottenfärger, antifoulingprodukter, används för att hindra att alger, musslor och havstulpaner sätter sig fast på båtskrovet.


Båtbottenfärger som tar bort påväxten på kemisk väg måste godkännas som bekämpningsmedel av Kemikalieinspektionen innan de får säljas och användas. Det behöver däremot inte de färger som tar bort påväxten på fysikalisk väg.


Flera av de ämnen som använts för att förhindra påväxt har visat sig vara skadliga även för andra vattenlevande växt- och djurarter. Reglerna för båtbottenfärger har därför successivt skärpts för att skydda vattenmiljön.


Tennorganiska föreningar och diuron har förbjudits 1988. Färger som har ett högt läckage av koppar godkänns inte sedan 1992. Färger som innehåller koppar, irgarol och isotiazolin får bara användas under vissa förhållanden på västkusten.


I godkännandet av antifoulingprodukterna framgår om de är avsedda för fritidsbåtar eller för yrkesmässig användning på fartyg. De för fritidsbåtar hör till behörighetsklass 3, de för fartyg till behörighetsklass 1 eller 2.


Antifoulingprodukter för fritidsbåtar är endast godkända för att användas på båtar med ”huvudsaklig fart” på västkusten, förutom en produkt som är godkänd också för ostkusten. Inga av dem får användas på båtar för huvudsaklig fart i sötvatten. Inga antifoulingprodukter är godkända för båtar med egenvikt under 200 kg.


Risker i samband med fritidsbåtsvarv

Genom läckage direkt från båtarna när de ligger i vattnet påverkas miljön i hemmahamnen. Koncentrerade utsläpp kan dessutom ske vid upptagningen på hösten då båtarna spolas rena. Slipdamm och färgskrap innehållande antifoulingfärg kan bidra till markförorening på vinteruppläggningsplatsen. I Mälaren bör problemen vara mindre eftersom medlen inte är tillåtna här. Otillåten användning kan naturligtvis inte heller uteslutas.


Otillåten användning

Ett speciellt problem som verkar vara stort är att båtägare på olika sätt kommer över båtbottenfärg som inte längre är godkänd alls, eller bara är godkänd för fartyg. När så sker ökar naturligtvis miljöpåverkan betydligt. Det förekommer också att färger som bara är godkända för västkusten används på ostkusten eller i insjöar.


Det är en viktig uppgift för såväl myndigheter som båtklubbar m.fl. att genom information och kontroller tillse att sådan otillåten användning upphör.


Möjlighet till båttvätt under säsong och andra alternativ

Ett alternativ till att använda giftiga båtbottenfärger är att tvätta båten några gånger under säsongen. Det kan ske i en speciellt anlagd båttvätt i sjön.


Båtar som har målats med giftfärg bör inte köras i en sådan tvätt, såvida inte tvätten är försedd med avancerad rening. I annat fall kan det bli ett kraftigt utsläpp av de giftiga substanserna från färgen.


Ett annat sätt är upptagning och högtrycksspolning på land. Det finns vanligtvis ett flertal upptagningskranar med tillgång till högtryckstvätt. Många båtägare har endast i sina båtar en kort tid, från strax före semestern till några veckor efter densamma. För dessa båtägare med båtar i storleksklassen 4 - 8 meter är kranupptag och högtryckstvätt ett bra "giftfritt" alternativ.


Produktutveckling av giftfria bottenfärger som är effektiva mot beväxning pågår, men ännu finns inga effektiva produkter på marknaden.


Andra alternativ kan vara att ta upp båten på land när den inte används, det kan i vart fall vara tillämpligt för båtar som kan tas upp med vinsch, trailer eller på annat enkelt sätt, eller att återkommande lägga båten i sötvatten (där är beväxningsproblemen helt obetydliga och de marina organismerna dör).


För båtbottentvättar i närområdet se http://www.lansstyrelsen.se/


Båtar målade med biocidfärg, som ännu inte har sanerats, får enbart tvättas om tvättvattnet samlas upp och renas genom avancerad rening. Omålade båtar eller båtar som har sanerats med godtagbar metod samt båtar som är målade med en hård biocidfri färg får tvättas på varvsområdet.


Buller, damm, lukt och andra störningar

Störningar av de slag som nämns i rubriken är i allmänhet sannolikt inte så omfattande. När de förekommer kan de vara svåra att åtgärda. I eventuella svåra fall av t.ex. bullerstörning från slipning m.m. på uppläggningsplatser nära bostäder kan det kanske vara möjlighet att ansvariga för varvet inför ordningsregler som begränsar verksamheten till vissa tider. Vid behov kan föreläggande om det med stöd av miljöbalken vara möjligt.


1.5. Deponering i annan miljöstation samt toatömning

 

Produkter som ej är specificerade att lämnas i UVF:s Miljöstation skall tas omhand och lämnas till annan miljöstation som tar emot dessa (se t ex under ”Batteribyte” ovan).


Fr.o.m. den 1 april 2015 är det förbjudet att tömma toatanken i sjön. Däcksgenomföring erfordras för anslutning till och tömning i särskilda tömningsstationer. All toatömning till tömningsstationer är kostnadsfri.

Här finns hänvisning var man hittar tömningsstationer https://hamnkartan.azurewebsites.net/


2.AVFALL


Avfallsslag på båtvarv

Under varje avfallsslag anges vad som avses (vad), i vilka slags fritidsbåtvarv det uppkommer (var) och ges några upplysningar om vad som kan behövas för en bra hantering (anordningar). Viktiga kompletterande upplysningar ges sedan i UVF:s Avfallshanteringsplan.


Farligt avfall


Vad

Vanligt förekommande farligt avfall på fritidsbåtvarv är följande:

• Färg.

• Lösningsmedel.

• Spillolja (motorolja, växelhusolja, backslagsolja m.fl. oljor).

• Batterier (främst vanliga blyackumulatorer typ startbatteri och liknande), men även småbatterier.

• Konserverings- och frostskyddsmedel för motorernas kylsystem.

• Elavfall (allt elavfall bedöms inte som farligt avfall, men det är knappast realistiskt att avfallslämnarna ska    klara av en sortering på plats varför de bör ha möjlighet att lämna allt elavfall i en behållare).

• På båtupptagningsplatser med spolplatta och rening ska avskiljt slam, förbrukade filter/filterrens också bedömas som farligt avfall.

• Båtarnas slagvatten, det vatten som samlas under durken, är ibland förorenat av olje- och bränsleläckage.


Var

Farligt avfall av dessa slag, utom avfall från spolplatta, uppkommer främst på vinteruppläggningsplatser och småbåtsvarv, men kan i viss mån också förekomma på andra kategorier.


Anordningar

Miljöstationer är anordnade. Skilda kärl för olika avfallsslag enligt ovan finns på Miljöstation. Vid behov uppdelat på fler kategorier. Tydlig skyltning, så avfallslämnarna lämnar rätt avfall i respektive kärl. För oljor, lösningsmedel och konserverings- och frostskyddsmedel är kärlen fat eller liknande. 


En brandrisk som båtägarna bör uppmärksammas på är risken för självantändning av trasor, trassel m.m. som använts till träoljor (linolja, teakolja m.fl.). Med tanke på denna risk kan sådant avfall inte läggas i soptunna för hushållsavfall utan lämnas i Miljöstationen för farligt avfall.


Slagvatten får vanligtvis pumpas ut i sjön. Men om det finns oljespill i slagvattnet finns skyddsåtgärder för att motverka föroreningar. Ett sätt är absorbenter i form av "korvar" eller dukar som placeras i båtens slag (utrymmet under durkarna). Vid vinterupptagningen när bottenpluggen (dyvickan) tagits ur rinner slagvatten ut och på slutet ofta en skvätt mer oljeblandat vatten. Denna skvätt samlas upp i hink och hälls i lämpligt kärl på Miljöstation för farligt avfall.


Hanteringen och bortforslingen av farligt avfall hanteras av Suez.


Hushållsavfall


Vad

Kan utgöras bl.a. av matavfall, städsopor och annat skräp som inte kan lämnas till återvinning.


Var

Hushållsavfall av dessa slag uppkommer i alla slags fritidsbåtshamnar. De största mängderna uppstår troligen i gästhamnar och hemmahamnar.


Anordningar

Sopkärl (tunnor eller ställ med säck beroende på vilket system som tillämpas på orten). Mängden avfall, och behovet av mottagningskärl kan enligt Sjöfartsverkets handbok bedömas så här: ”För att få en utgångspunkt för uppskattning av mängden avfall som behöver lämnas kan varje båt förutsättas medföra tre personer. En övernattningsbar båt kan anses ge upphov till en soppåse av normalstorlek per dygn. Hur många dagars avfall som i genomsnitt behöver lämnas per båtanlöp beror på de förutsättningar som råder i den aktuella hamnen.”


Då UVF endast är en vinteruppläggningsplats på land handhas inte hushållsavfall av föreningen.


Grovsopor


Vad

Exempel på förekommande grovsopor:

• Trävirke från kasserade/ombyggda täckställningar, båtskjul och uppallningar. I någon mån även rör och andra metalldelar från dessa.

• Presenningar och plastdukar från kasserade/ombyggda täckställningar och båtskjul och från måleriarbeten m.m.

• Trä-, plast- och metallmaterial från ombyggnad och renovering av båtar eller deras inredning. Även kasserade dynor, kapell m.m.

• Inte sällan behöver också detta uppmärksammas: Förfallna, övergivna båtvrak på land eller i strandkanten.


Var

Grovsopor av dessa slag uppkommer på vinteruppläggningsplatser och småbåtsvarv.

Troligen bara i mycket begränsad omfattning på andra kategorier.


Anordningar

Containers eller stora sopkärl finns inom varvsområdet. Dessa är kategoriindelade så att brännbart avfall läggs i separat behållare (brännbart avfall får inte deponeras). Separata behållare för brännbart avfall och annan för metallskrot och annat icke brännbart avfall finns.


Båtvrak


Båtvrak ”lappas” av varvschefen med en uppmaning till ägaren att inom skälig tid transportera bort vraket och lämna det som avfall på kommunens sopstation eller motsvarande där sådant avfall kan tas emot.

Lyckas inte detta ombesörjer UVF bortforsling av vraket på båtägarens bekostnad.


Material till återvinning (producentansvarsavfall m.m.)


Vad

Här avses främst de ”vanliga” avfallsslagen som omfattas av producentansvar, d.v.s.

• Papper/tidningar

• Förpackningsavfall av papper, papp och wellpapp

• Förpackningsavfall av hårdplast

• Förpackningsavfall av mjukplast

• Förpackningsavfall av metall


Dessutom kan det finnas anledning att om mycket rent trävirkesavfall uppkommer på platsen ordna möjlighet att samla upp det för återvinning (normalt innebär det att det flisas och används i värmecentraler).


Var

Papper/tidningar och förpackningsavfallen uppkommer på i princip alla slags fritidsbåtvarv och hemmahamn.

Rent träavfall kan uppkomma på vinteruppläggningsplatser och småbåtsvarv.


Anordningar

UVF skyltar på anslagstavlorna var närmaste återvinnings-/avfallsstation ligger. För rent träavfall används en vanlig container på området.


3.TILLBUD - OLYCKA


Samtliga båtägare är skyldiga att informera sig om det som gäller i händelse av tillbud eller olycka. På anslagstavlorna finns uppgift om larmnummer, plats för släcknings- och sjukvårdsutrustning samt plats för absorbenter för mark och vatten. Här finns även uppgift om vilka som skall informeras.

Vid akuta utsläpp av olja eller andra föroreningar till vatten, placera ut länsar och absorbenter och/eller kontakta Räddningstjänsten, tel. 112. Vid okänt utsläpp ring Stockholm Vatten driftcentralen, dygnet runt

tel. 08-522 131 00, som kan spåra källan.

Varje tillbud eller olycka skall rapporteras med befintlig incidentrapport som finns att tillgå i alla värmestugor i varvspärmen.



Informera alltid varvschef, miljöombud eller styrelsemedlem vid tillbud eller olycka. Vid allvarlig olycka ring larmcentralen: 112 (även Miljöförvaltningen skall informeras, telefon 08-508 28 800).

Adressen till UVF:s uppställningsplats är:

Margretelundsvägen 98, Bromma

Telefon till varvschefen är: 0708-42 34 44



Avfallshanteringsplan för Ulvsundavikens Varvsförening



  1. UVF uppställningsplats

Margretelundsvägen 98

16736 Bromma


Denna avfallshanteringsplan är upprättad i februari 2018 i enlighet med Sjöfs 2001:13 och uppdateras årligen. 



  1. UVF uppställningsplats tar för säsongen 2018/2019 upp ca 520 båtar tillhörande medlemsklubbarnas medlemmar samt några gästbåtar. 



  1. De mängder och slag av avfall som tas emot på varvet är följande: 


- Spillolja: ca 3 000 liter/år


- Behållare för olje- och bränslefilter töms löpande vid   behov.

- Kylarvätska (glykol och vatten): ca 3 000 liter/år 


- Skraprester och målarverktyg mm: ca 160 kg/år

- Färgburkar och färgrester: ca 420 kg/år

- Batterier: ca 150 kg/år

- Elektronikavfall: ca 150 kg/år


- Brännbart avfall: Täckt container som töms löpande under vår- och höstrustningarna. 


Gällande övrigt avfall åligger det den enskilda medlemmen att forsla bort sitt eget avfall till återvinningsstation och/eller miljöstation (ex-vis Linta Gårdsväg 16 i Bromma eller Lövsta på Lövstavägen 501 i Hässelby) eller till branschorganisationernas återvinningsburkar.


  1. Båtägare ska hålla allmänt snyggt och rent vid uppställningsplatsen för att inte närmiljön runt varvet ska skräpas ner.


  1. Mottagningsanordningarna är placerade i och i anslutning till Miljöstationerna. Mottagningsanordningarna för spillolja består av oljefat försedda med tratt av metall. Mottagningsanordningarna för
olje- och bränslefilter består av öppna oljefat med lock. Mottagningsanordningarna för kylarvätska består av oljefat med tratt av metall. Mottagningsanordningarna för färg och färgrester består av öppna oljefat med lock. Mottagningsanordningarna för batterier består av plastcontainrar placerade vid Miljöstationerna. Mottagningsanordningar för elektronikavfall består av plastbackar i Miljöstationerna. Mottagningsanordningen för brännbart avfall består av två 6m3 täckta containrar. 



  1. Mottagningsanordningarna är placerade i och i anslutning till Miljöstationerna. Se situationsplanen för uppställningsplatser. 



  1. För borttransport av avfallet anlitas f.n:

- Spillolja: Suez

- Olje- & bränslefilter: Suez

- Kylarvätska (glykol och vatten): Suez

- Färgrester mm: Suez

- Batterier och elektronik: Suez

- Brännbart avfall: Suez


  1. Samtliga borttransporter journalförs av miljöansvarig med hjälp av transportdokument och fakturakopior.


  1. Uppställningsplatsens nyttjare underrättas om dess mottagningsanordningar på följande sätt:

På varvets anslagstavlor finns anslag med karta (situationsplan) över var mottagningsanordningarna är belägna, samt vilka avfallsslag som omhändertas. Vid respektive mottagningsanordning finns instruktioner för avlämningsförfarandet. I Miljöstationen och på anslagstavla finns kontaktuppgifter till varvsfunktionärer om ytterligare information om avfallshanteringen önskas. Övrig information finns i miljöreglerna för uppställningsplatsen samt på UVF hemsida och i varvspärmen som finns i varvets samlingslokaler.


Uppställningsplatsen nyttjas endast av medlemmar i de fem klubbar som är anslutna till UVF samt de gästbåtar som finns. Medlemmarna och gästerna är skyldiga att känna till de regler som gäller på platsen.


Beslut om förändringar av avfallshanteringen fattas av UVF styrelse.


Ulvsunda 2018-02-26


KONTAKTA OSS


Margretelundsvägen 98

167 33 Bromma

UVF


Bedriver en verksamhet som utgör fortsättningen på den verksamhet som respektive medlemsklubb bedriver. Ändamålet är att förvalta området vid södra Ulvsundavikens hamn- och varvsområde.